Monark

Livet trampar på. Bokstavligen. Tillsammans med Sara har jag tagit upp en gammal avlagd cykelvana. Det funkar bra trots att min rosa cykel har 3 år mer på nacken än jag, har en skev sadel och lika skeva hjul. Men om man sätter det åt sidan går det som smort. Något som inte känns som smort är faktumet att jag måste åka och städa ur mitt ex-hus. En syssla som jag skulle kunna lägga på någon annans axlar. Dock blir det jag som får bita i det sura. Typ nu.

Bara som en parentes så saknar jag Lina och Kajsa enormt. Det var ju allt för länge sen vår perfekta trio var samlade. Inte bra.